28.

Under mitt besök på Museum of Arts & Design

i New York i september 2010,

ser jag en liten grupp längre in i lokalen.

Jag börjar samtala med en av männen

som står närmare mig vid hissen.

- Du kan tala svenska med mig! säger han.

Då kommer Tarja Halonen,

Finlands dåvarande president (sedan 2000),

med bestämda steg fram till mig;

-Jag tyckte att jag hörde någon prata svenska! 

säger hon och sträcker fram sin hand.

Något senare, då jag tar några porträttbilder 

av en spontan 83-årig kvinna utanför byggnaden, 

kommer sällskapet med Tarja Halonen ut. 

Presidenten ler mot mig;

- Så, vi ses igen!" utbrister hon.

Jag ber en av livvakterna ta en bild av oss,

jag och "den vackra unga damen".

Jodå, visst går det bra,

- säger du att jag är ung och vacker så...

Denna härliga och avspända representant

för Finland i en stor FN-konferens

under september kunde

lika gärna varit en av mina finska vänner,

det är den känsla jag får.

Så promenerar de bort längs Manhattan.

Inga limosiner, ingen poliseskort.

Det finns hopp för vår värld!

•••

Man skulle kunna tro att Manhattan

är ett enda kaos.

Miljoner människor i en ständig ström

av förhoppningar, stress, glädje och sorg.

Och visst, The Big Apple ÄR ALLT.

Men mitt i vimlet 

finns ögon som möts,

omtanke och nyfikenhet.

Ständigt träffar jag individer

som lyssnar, skrattar,

berättar och ger av sina liv.

Det är inte bara på ytan,

det kommer djupt från själen!

Nyckeln till allt detta 

är ett öppet sinne.

Och respekt.